31 maj 2012

Underbart svart och komplicerat

I De femtontusen stegen av italienske författaren Vitaliano Trevisan är frågetecknen många och ingenting är enkelt. Det är egenheter jag verkligen uppskattar hos en roman. Verkligheten ter sig ju ofta precis så; omöjlig att överblicka och full av motsägelser. Alla människor är komplicerade, allas liv är komplicerade och för mig får litteratur gärna återspegla och gestalta tillvarons paradoxer. Thomas, romanens jagberättare, räknar och antecknar tvångsmässigt varje steg under sina promenader och kan konstatera att det aldrig stämmer; vägen bort och hem kräver aldrig ett och samma antal steg. Det är bara en av tillvarons obegripliga skevheter, som tillsammans med alla andra kan göra att det känns omöjligt att leva. Vi skulle helst vilja vara helt ensamma, resonerar han, men ensamhet gör oss galna; alltså måste vi söka oss ut, till andra människor. Och trots en ständigt packad väska och ingenting som håller honom kvar där han är, saknar han förmågan att ge sig av. Paralyserad, allt sedan broderns försvinnande. Stor plats tar minnena av en familj som inte längre finns. Systern som nu, tio år efter sitt försvinnande, har dödförklarats. Och brodern, som utvecklade ett så osunt dominant och kontrollerande förhållande till systern? Det är svart. Och helt fantastiskt intressant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar