Flera bokbloggar har publicerat besvikna inlägg om Essie Fox's roman Sömngångerskan, Fru E, Stringhyllan, Hyllan och Breakfast Book Club m fl. Och ja, jag är böjd att hålla med. Har inte kommit igenom boken helt och hållet ännu, men jag kan inte föreställa mig att min upplevelse kommer att förändras sådär väldigt mycket av de sista femtio sidorna.
Tiden är viktorianskt 1800-tal och ung kvinna från konkursmässig familj i London blir sällskapsdam åt hustrun till en välbärgad affärsman ute på landsbygden. Läsningen är småmysig och kräver inget storartat engagemang av sin läsare. Jag tyckte att den passade fint till julhelgens chokladpraliner och som resesällskap under stormdrabbad tågresa norrut mot Hälsingland. Men till slut blir det bara segt. Eftersom jag inte hade några särskilda förväntningar skulle jag inte säga att jag är besviken, men berättelsen om Phoebe, som började lovande, förlorade sig i ett virrvarr av släktmässiga förvecklingar.
Jul är ju lite filmtittandets högtid. Såg svenska Kyss mig i regi av Alexandra-Therese Keining. Jodå, visst är det bra att filmen handlar om två kvinnor som blir kära i varandra och bryter den tröttsamma heteronormaliteten som säger giftermål med motsatt kön och barn vid trettio. Men det räcker inte. Jag gillar Ruth Vega Fernandez och Liv Mjönes och ingen skugga ska falla på deras insatser. Men suck, manus och upplägg var samma gamla melodramatiska tugg som man nästan utan undantag ser i svensk film. Övre medelklass, Stockholms innerstad, sommarhus i skärgården. Lena Endre. Och givetvis ingår det en spurt till flygplatsen för att förhindra en älskade att resa. Det enda okonventionella och lite intressanta i den här filmen är att det röks anmärkningsvärt många cigaretter. Varför det är så skulle jag vilja veta mer om.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar